Den 11 januari 2014 var den sista dagen i Sydafrika som jag inte bara tillbringade på en flygplats. Min bror, min pappa och några andra i gruppen åkte iväg och såg på en fotbollsmatch men jag, min mamma och mina systrar stannade med en sydafrikansk familj och tillbringade dagen tillsammans med dom. Vi gick på stan, var i en park och bara tog det lugn vilket var väldigt skönt eftersom att vi gjort så mycket alla andra dagar. Jag minns att jag var ganska ledsen den här dagen. Det var ju faktiskt sista dagen i Sydafrika. Men visst hade jag fått mycket upplevelser och fått lära mig mycket. Sydafrika var (som jag trodde) helt annorlunda, på ett bra sätt. Det fanns så mycket där som jag inte fått se eller fått göra än. Så många ställen jag ville tillbaka till. Jag visste redan då, den dagen att jag inte var klar i Sydafrika. Jag SKA tillbaka! Hur? ingen aning. När? När jag kan? Varför? För jag måste. Om jag ska flytta dit, bara resa dit, volontera där eller vad som helst. Jag ska bara dit. 

Akrobaterna vid sista dagen 

Min mamma och Sylvia. Sylvia är hon som startade alabaster.       

Fotbolls planen

Tack så mycket för att ni läst allt detta. Nu  har jag tyvärr berättat allt från min sydafrika resa men jag är inte klar för det. Till påsk ska pastor colin (Som jobbar vid pambili projektet) komma hit, till sommaren kommer ett till life zone lag hit och jag har fortfarande mycket kvar att berätta. Ni blir inte av med mig så lätt  

Om det är någon dag, organisation eller plats från sydafrika resan som ni vill veta mer om är det bara att kommentera eller ställa en fråga så svarar jag så gott jag kan på den!

Nu har ett life zone forbollslag varit i sverige i en vecka. Dom bodde hemma hos olika famlijer och det bodde några hos oss. När jag var i Sydafrika, fick jag efter bara några dagar en speciell känsla inuti mig. Det ända ordet jag kunde beskriva den känslan med var "Älskad" . Jag tänkte att det så klart var så att jag kände mig speciell i Sydafrika eftersom att vi var vita i ett land där det nästan bara lever mörkhyade men jag fick samma känsla nu i veckan när det bodde sydafrikaner hos oss. Då förstod jag att det inte har med stället där jag är att göra eller vad jag gör utan det handlar om vilka människor jag är med och dom nya mötena med nya människor. Jag grät idag och jag förstod egentligen inte varför. Jag menar jag har känt dom här personerna i mindre än en vecka, hur kan jag tycka om dom så mycket? Men jag tror att det har att göra med att jag bara träffar dom några dagar. För om jag vet att jag kanske inte kommer träffa dom här personerna imorgon då försöker jag ju lära känna dom idag och öppnar mig själv så dom får lära känna mig. Man är orädd och säger det man vill ha sagt för att inte missa chansen. Man lever som om varje sekund är den sista, inte rädd utan orädd. Man tar vara på varje sekund. Jag kan inte förstå hur personerna från Sydafrika kan vara så otroligt snälla och får mig att känna som jag känner men jag vet att jag vill få andra människor att känna sig älskade. Jag frågade mamma varför det kan vara så olika personer i Sverige och i Sydafrika. Hon sa att hon trodde att det handlar om att Sydafrika är ett land som har varit med om mycket och därför har det blivit som det är idag. Jag kommer ihåg hur förändrad jag blev sen jag såg alla kåkstäder och dom som bor i Sydafrika ser dom hela tiden. Dom är mer tacksamma än många i Sverige och tar vara på det dom har. Jag vill vara mer som dom personerna jag mött. Jag vill vara orädd, tacksam, ta vara på varje sekund. Jag grät idag men jag antar att det är priset man får betala när man tycker om någon eller några.

Nu vet jag att det var länge sedan jag skrev på bloggen men jag har faktiskt skrivit hela dag 13 redan men just när jag skulle spara det och lägga upp det på bloggen så försvann internet och inlägget som jag hade tagit 45 minuter att skriva försvann likaså. Sen dess har jag börjat 7:an och haft ganska mycket för mig. Därför kommer det här inlägget inte vara som alla tidigare. Men hoppas ni gillar det ändå. Den 13 januari (som ni förstår pga rubriken) var vi på safari. Vi fick se jätte många djur och lärde oss roliga fakta om dom. Vädret var bra, det blåste lite och var molnigt men det var skönt för annars skulle det varit för varmt. Det kom en liten skvätt regn men då skyddade vi oss med stora ponchos (som förövrigt var väldigt sköna  )

Vi åkte med en sådan bil igenom ett område med stängsel runt omkring. Djuren (Förutom lejonen och geparderna) gick fritt inne i det området.

Många djurbilder från safarin. 

Jag hoppas ni tycker om inlägget trots att det mest innehåller bilder och inte så mycket text. Jag skulle ha skrivit mer om det inte varit så att jag har varit sur (för att hela mitt inlägg försvann   ) och upptagen med skolstart, läxor,prov och kompisar. Det här är det näst sista inlägget från min sydafrika resa.

Ses!

Som min mamma hade berättat dagen innan min födelsedag var pappa borta när jag vaknade, han var och köpte tårta. Jag låg kvar i sängen och försökte sova i värmen medan mina små systrar sprang omkring och viskade om presenter. Efter ett tag kom familjen in och började sjunga. Dom hade med sig paket som jag försökte öppna långsamt men ville bara slita upp. (Alltid lika spännande  ) Jag fick en helt underbar klänning (som jag hade på mig på skolavslutningen), ett halsband, 2 tofsar med tyg typ och ett hopprep som räknar hur många varv man hoppar och hur snabbt man hoppar. Efter det så tog jag på mig klänningen och gick ut till bordet där dom hade dukat upp frukost och tårta. En chokladtårta som var väldigt god. Efter det så tog vi det lugnt innan vi bestämde oss för att åka iväg till en äventyrs lekpark. Vädret var molnigt med några regnskurar. Vid äventyrslekparken var det några (dom flesta) som följde med och klättrade i träd och i en hinderbana. Men jag (som inte gillar att klättra och hade varit sjuk) gick runt och tittade i dom små affärerna. Jag hittade en choklad affär, och blev kär   . Sen hittade jag en affär med massor av söta stenar där jag köpte en sten som det stod "Best friend" på. Efter ett tag åkte jag och min pappa (som inte heller klättrade) tillbaka till stället där vi sov och hämtade min mamma och mina systrar. När vi kom tillbaka till äventyrslekparken (som egentligen inte var en äventyrslekpark men jag har inget bättre namn) med mina systrar och min mamma var det lunch tid. Så vi gick till ett litet typ café och köpte mat. När maten var uppäten så var dom som hade klättrat klara och vi åkte hem. När vi kom hem var det nästan sol och vi gick till stranden där vi badade, solade, byggde sandslott, tittade i grottor och snorklade. Det var väldigt kul. När det var över tog jag en dusch och var klar strax före middagen. Då hade jag fått lite feber igen (inte så konstigt för jag hade badat och varit i solen i många timmar    ) men bättre lite feber och haft en kul dag än feberfri men uttråkat   När vi kom till middagen serverades den på samma sätt som förra gången, ur stora häxkittlar. Men maten var god och när den nästan var slut ställer sig en i gruppen upp och säger något som tyvärr inte mins exakt men det handlar iallafall om att en i gruppen fyller år och vi visste inte vad hon ville ha i present så vi frågade hennes mamma och hon sa: kläder. Sen lyfte dom fram 2/3 paket (dåligt minne) som innehöll en kortärmad vit tröja med spets, ett jätte snyggt brunt bälte och en söt klänning. På ett av paketets papper stod det "Grattis Adelina 13 år!" och sedan hade alla i gruppen skrivit sina namn på det.  Jag har ramat in det   Sen så kommer en som jobbar på värdshuset ut och bär på en likadan tårta jag fick vid morgonen men med nötter, några blad och färska jordgubbar på!! För mig (som fyller år i januari) var det fösta gången jag hade färska jordgubbar på tårtan. När tårtan var slut var jag trött (mest pga febern ) men då stälde jag mig upp sa tack till alla och gick och till sängs efter en underbar födelsedag med underbara människor omkring mig. Om det är någon som var med till Sydafrika resan som läser det här vill jag säga tack en extra gång till er.   

Vid frukosten 

Choklad affären 

Djur som vi träffade vid äventyrslekparken 

Dags för middag 

Under middagen 

Paket öppning 

Tårta!!  

Och den underbara dagen slutade med en solnedgång...  

Ses! 

Som rubriken säger var det här dagen innan min födelsedag, och under natten hade jag fått minst 40 graders feber. Så denna dag tillbringade jag gråtande i min säng, vädret var sådär, lite regn men lite sol. Mina syskon och mina föräldrar lämnade mig själv och åkte iväg och köpte presenter. Min bror gjorde många roliga saker som att snorkla (som jag också ville göra) men det ordnade sig sen. Under dagen filmade jag också en fånig film som ni tyvärr inte kommer få se för den är så fånig. Den handlade om ett intervju program där vi intervjuade mina systrars nya dockor. På kvällen mådde jag bättre men hade fortfarande lite feber. Vi åt god middag ur häxkittlar och tittade på stjärnorna innan iallafall min familj gick till sängs. Jag som den natten sov med huvudet typ 1dm från det öppna fönstret sov inte så mycket den natten pga regn, åska och ungdomar som festade. Jag fick på morgonen höra en spännande historia om att mamma gått ut till dom och pratat och gett dom stearinljus och apelsiner. Eftersom att jag inte hörde det på natten måste jag visst sovit några timmar. 

Bilder från middagen

kort inlägg men hoppas ni gillade det!

ses! 

Vi fick lite sov morgon den 7 januari innan vi packade ihop våra grejer och gick till en liten kyrka och var på en gudstjänst innan vi satte oss i bilarna och åkte vidare mot Sedgefield. Bilfärden tog ungefär 5 timmar. Vi åkte förbi ett vattenfall och stannade för att äta glass  Men det var ganska roligt att åka bil för man såg mycket ooch det var fint och inte trångt i bilen. När vi kom fram blev alla väldigt förvånade, på ett positivt sätt. Vandrar hemmet som vi bodde på stod PÅ STRANDEN!! Inte bara nära utan PÅ!! Det var jätte mysigt och fint där. Allt hade som samma tema och det var jätte mysigt. Det ända negativa var att våran fläkt på rummet funderade inte, och det var varmt, väldigt varmt. Pga det och att jag redan var förkyld så fick jag hög feber under natten. Men i allafall, när vi kom fram och hade packat upp sprang några ner och badade på den otroligt stora och fina stranden. Men man fick inte gå för långt ut för det var väldigt stora vågor. Vi åt på resturangen vid vandrarhemmet den kvällen och det var jätte gott. På natten fick jag ju feber, jag var så varm att jag typ skrek. Mamma blötte en handduk och la på min rygg och när man hade vänt den några gånger då var den torr!. Jag började gråta (pga att jag inte ville vara sjuk och jag fyller år den 9.e och det var den 7.e på natten)  och tårarna som kom ut från mig var så varma att jag brände både ögon och kinder. Jag är ingen läkare och vi hade ingen sak att ta tempen med men jag vet att det där var minst 40 grader. Jag visste inte om jag skulle kunna fira min födelsedag och göra något av dom roliga aktiviteterna dom sista dagarna. Enligt mig, i den stunden var RESAN FÖRSTÖRD! (fast det var ju bara feber och det kunde varit värre och jag kunde blivit sjuk första dagen, men jag har ibland svårt att se den ljusa sidan  )

Ingen visste hur resan skulle gå, ingen visste fortsättningen, ingen visste vad som skulle ske...(ÖVERDRIVET  Men lite spännande) 

På väg till gudstjänsten

kyrkan 

Amos och hans kompis   Han är pastor colins barnbarn (Pastor colin jobbar med prodjektet pambili, han och hans familj följde också med till volmoed.) 

Vid vattenfallet 

I sedgefield 

vid stranden

En film med dom modiga badarna!   

Hoppas ni gillade inlägget! 

ses!

Denna dag tillbringades för det mesta innomhus pga av regnigt väder men med några få undantag som innehöll en utflyckt och träning   Vi (Mamma, jag och mina tre systrar)  träffade två barn vars morföräldrar jobbade på retreat gården som visade oss runt litegrann. Vi fick se träd, växter, stenar, vatten, kristaller och en tomtemor med bikini (Dom firar jul mitt i sommaren så).  Utflyckten var egentligen en jakt på grodor men vi fick inte se en enda, men vi fick se ett vattenfall. Vid vattenfallet begravde vi också en fågel som vi hittat död. (RIP lilla fågel från sydafrika). På hemvägen från vattenfallet som låg 10 minuter från retreat gården träffade vi  barnens mamma som var orolig pga att både hon och barnens mormor hade sagt att dom inte fick gå till vattenfallet för att det hade varit översvämning där. Men barnen hade visst glömt det när dom följde efter grodorna    . När vi kommit hem, blöta men glada följde jag med min mamma ut i regnet på en promenad. Det var mysigt. När vi kom hem igen dushade jag sedan tog vi det lugnt. Vid middags tid gick vi till ett större hus där vi åt middag tillsammans och hade trevligt och min brorsa fick en ny kompis ( En söt, cool 5 årig kille som kunde dansa). Den kvällen somnade vi tidigt.   

Besöket vi fick på natten 

Gården och huset 

Tomtemor

Ett träd som hette något speciellt och var speciellt på något sätt men jag har glömt bort det  

På grodjakt 

Mot vattenfallet 

Vid vattenfallet

Fågelgraven

Kristall stenen 

Hoppas ni gillade detta inlägg! Glöm inte bort att ställa en fråga om det är något mer ni vill veta. 

Ses!

Först vill jag bara be om ursäkt för mina tråkiga rubriker, har inget kreativt namn på dom olika dagarna. Den 5 januari lämnade vi Kapstaden och åkte vidare mot Hermanus och sedan till retreat gården Volmoed. Gården, som förut hade varit en handels trädgård och innehöll vissa unika växter var underbart fin och vi hyrde en liten stuga som vi bodde i och den var underbart söt. De regnade väldigt mycket den kvällen men det var ganska mysigt så vi gjorde en god middag och satt och bara njöt. Vi gick och la oss tidigt för att orka med resten av dagarna. (Vi gjorde, som ni förstår, inte så mycket annat än att åka bil och äta och sova den dagen  Inte så intressant men  ni får höra om dom andra dagarna sen) 

På väg!

Gården

Lite dåliga bilder på rummet  

Middagen!

Ses!