Nu har ett life zone forbollslag varit i sverige i en vecka. Dom bodde hemma hos olika famlijer och det bodde några hos oss. När jag var i Sydafrika, fick jag efter bara några dagar en speciell känsla inuti mig. Det ända ordet jag kunde beskriva den känslan med var "Älskad" . Jag tänkte att det så klart var så att jag kände mig speciell i Sydafrika eftersom att vi var vita i ett land där det nästan bara lever mörkhyade men jag fick samma känsla nu i veckan när det bodde sydafrikaner hos oss. Då förstod jag att det inte har med stället där jag är att göra eller vad jag gör utan det handlar om vilka människor jag är med och dom nya mötena med nya människor. Jag grät idag och jag förstod egentligen inte varför. Jag menar jag har känt dom här personerna i mindre än en vecka, hur kan jag tycka om dom så mycket? Men jag tror att det har att göra med att jag bara träffar dom några dagar. För om jag vet att jag kanske inte kommer träffa dom här personerna imorgon då försöker jag ju lära känna dom idag och öppnar mig själv så dom får lära känna mig. Man är orädd och säger det man vill ha sagt för att inte missa chansen. Man lever som om varje sekund är den sista, inte rädd utan orädd. Man tar vara på varje sekund. Jag kan inte förstå hur personerna från Sydafrika kan vara så otroligt snälla och får mig att känna som jag känner men jag vet att jag vill få andra människor att känna sig älskade. Jag frågade mamma varför det kan vara så olika personer i Sverige och i Sydafrika. Hon sa att hon trodde att det handlar om att Sydafrika är ett land som har varit med om mycket och därför har det blivit som det är idag. Jag kommer ihåg hur förändrad jag blev sen jag såg alla kåkstäder och dom som bor i Sydafrika ser dom hela tiden. Dom är mer tacksamma än många i Sverige och tar vara på det dom har. Jag vill vara mer som dom personerna jag mött. Jag vill vara orädd, tacksam, ta vara på varje sekund. Jag grät idag men jag antar att det är priset man får betala när man tycker om någon eller några.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Four years ago, on this particular day, I was sitting in my room, nervous but excited, packing my bag. Togrther with my family, i would go on a trip across the globe to spend two weeks in the most southern country in Africa . This journey affecte...

Nu sitter jag här och lyssnar på musik och gråter, med en ny scarf runt min hals och en kamera med allt för många bilder. De senaste dagarna (sen i lördags) har en grupp från Sydafrika som är med i Lifezone varit här. Det har varit ett fotbollslag me...

Hi, from now on I´ll try to write in english (wish me good luck!   ) This, is because of the thing I write about. I write about my meetings with people from Southafrica and it is a bit sad that they don´t understand what I write so....I´ll try. Latel...

Om ni läst det senaste inlägget vet ni att Colin och Patricia från Sydafrika är här. Idag var det gudstjänst och Colin berättade mer om phambili projektet men också om hans tankar kring Bibeln och Gud. Han sa att det var viktigt att inte hänga k...

Om ni har läst min dagbok från när jag var i Sydafrika har ni kanske också läst "dag 5" vilket var den dagen då vi var och besökte phambili projektet. Just nu är Colin (som är pastor i den kyrkan) och hans fru Patricia här och just idag var Patricia ...