Om ni läst det senaste inlägget vet ni att Colin och Patricia från Sydafrika är här. Idag var det gudstjänst och Colin berättade mer om phambili projektet men också om hans tankar kring Bibeln och Gud.

Han sa att det var viktigt att inte hänga kvar i det som varit, att koncentrera sig på alla misslyckanden man gjort. Man måste fokusera på framtiden. På målet. Alla har gjort fel och misslyckats men jag lovar dig att det ändras inte hur mycket du än ångar dig och tänker på det. Han berättade också att vi måste ta vara på våra talanger och begåvningar och då var det som om någon tände en lampa i mitt huvud. Jag har under jätte lång tid funderat på vad jag ska gå för gymnasie, vad jag vill jobba med och helt enkelt vad jag vill bli, göra med mitt liv. Jag har inga bra svar och ingen annan kan ju liksom svara åt mig så jag står fortfarande här och funderar. Vilket är ganska irriterande för just mig för jag gillar att ha kontroll, att ha koll och att kunna svaren på frågorna.

Men när Colin sa att vi måste ta vara på våra talanger och begåvningar så försvann som dimman och jag kunde se klarare. Jag har väldigt lätt för mig i skolan och tycker musik är roligt och älskar att prata med människor och kommunicera. Jag tycker om matte men vill inte (förlåt till er som jobbar med matte) bli en sån som bara sitter och räknar. Jag vill inte jobba för att få pengar utan för att göra någon skillnad, i mig själv och i andra. Självklart måste jag göra som Colin säger och ta nytta av det jag är duktigt på och hjälpa andra genom det, lära andra det jag kan. Jag vet att alla människor är duktiga på något eller har någon begåvning. Vi måste ta vara på begåvningarna och som Colin sa "vi kan inte dö med begåvningarna" vi måste lämna något efter oss, lära andra. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska göra av mitt liv men en sak är säkert. Jag SKA göra något av det, jag ska försöka ändra det jag tycker är fel och hjälpa de som behöver hjälp.

Igår är ett minne, imorgon är en dröm, idag är en gåva.

Om ni har läst min dagbok från när jag var i Sydafrika har ni kanske också läst "dag 5" vilket var den dagen då vi var och besökte phambili projektet. Just nu är Colin (som är pastor i den kyrkan) och hans fru Patricia här och just idag var Patricia på kyrkan och berättade om projektet, vad de gör där och om kvinnornas situation i området. Det är väldigt många i området som har HIV/ aids och det är ett ganska fattigt område. Det är många tonåringar som blir gravida och då blir det oftast mammans ansvar att ta hand om barnet och barnbarnet. Detta leder till att många kvinnor känner sig ensamma och blir deprimerade. I Sydafrika är det inte lika jämställt som i Sverige och det är många kvinnor som far illa. Många kvinnor har dåligt självförtroende och hamnar i drog och alkohol missbruk vilket leder till att många familjer splitras och barnen också far illa.

Det var en gång en kvinna som låg och var jätte sjuk och som då sökte upp Patricia och Colin. Hon berättade att hon hade aids och det var det som hon höll på att dö av. Hon hade en familj som hon inte haft kontakt med och en son som hon tog hand om. När kvinnan dött berättade Colin och Patricia för sonen hur läget låg till och hjälpte sedan sonen. Efter detta var det fler och fler som sökte upp dem och berättade att de hade samma problem. Fler växte till ännu fler och det startades supportgrupper och från allt detta växte det upp till phambili projektet. Det är en kyrka som inte bara har gudstjänster utan också ögon och tandklinik, läxstuga, hjälper ungdomar och drogmissbrukare, hjälper behövande och delar ut mat till jätte många människor. De får hjälp från volontärer, access och andra företag de samarbetar med.

Under presentationen gav Patricia oss en uppgift. Vi skulle skriva vad för problem kvinnorna i Sverige har, hur vi försöker lösa det och vad vi kan göra för att hjälpa varandra. Vi kom fram till att trots att vi i Sverige försöker dölja våra brister och problem så finns de kvar. I Sverige är det så viktigt att inte visa om man är sårad vilket är väldigt dåligt för ingen kan hela sig själv. Vi kom fram till att vi behöver varandra, vi behöver prata med varandra. Vi har väldigt höga krav i Sverige och väldigt tydligt ideal. Hur man ska se ut, vad man ska göra, vad man ska ha och det finns ingen annan än vi som kan ändra våra normer. Vi är människor, alla har problem och brister och ingen kan vara perfekt. Vi måste sluta försöka bli något som inte går att bli.

Patricia avslutade sin prestation med att be oss människor i Sverige hjälpa varandra, inte försöka gömma våra problem. Ingen blir starkare av att låtsas vara stark fast man är sårad. Hon bad oss att inte vara rädda för problemen. Om någon har ett alkohol missbruk mår varken du eller personen bättre om ni bara försöker gömma det. Det handlar mycket om Ubuntu. Vi var skapade som flockdjur och vi blir starkare om vi har vår flock. Många människor har blivit hjälpta av pambili projektet och det blir bara fler och fler.

Problemen är inte det största problemet. Det största problemet är att vi försöker gömma det. Men det löser inget. Vi måste se för att börja tänka, börja tänka för att förstå och förstå för att kunna göra något åt det.

Access, som är föreningen jag är med i stöder pambili. Om ni vill skänka pengar till projektet kan ni sätta in pengar på bankgiro 545-0192. Varje krona går till projektet och används väl.